En liten hyllning till Bodil.

Min källa till inspiration, språklycka och intellektuella glädje har torrlagts. Bodil Malmsten har gått vidare och jag blir så ledsen att inget nytt kommer att lämna denna mästerliga hjärna. Hon hittade orden och formuleringarna som är så enkla men som ingen annan kom på. Hon fick vara med på ett litet litet hörn här i Say Cheese, men har ett betydligt större utrymme i mitt hjärta.

Bodil

 

Nu är den här.

Och så kom den; inspirationen. Inspirationen att inte bara äta ost, utan även att skriva om den. Den dök upp pga av:

1. Jag har köpt ny dator. Skitfin. Känns rålyxigt att skriva nu = bra.

2. Napfer Nuss fanns återigen i min favoritostdisk. Sabis så klart. I Fältan så klart. (Har man dålig koll på denna schweiziska alpost kan man uppdatera sig här).

Så, stärkt av detta är vi nu återigen igång. Och det är vår.

En svart jul.

Min absoluta favorit när det kommer till svensk cheddar är Kvibille. Den optimala kombinationen av smak, konsistens, stick i gommen och feeling av hantverk med den där tygduken. Helt enkelt godast när det kommer till kritan, så mig behöver de inte övertyga med någon tjusig reklam. Men det här faller jag för. Riktigt snyggt. Någon kanske får för sig att knorra om ”tjära i maten?!” men nej nej, det här är bara gott och flott. Så glöm hårda paket i jul, det är svarta som gäller.