Bäst i test: Getosten med det okända namnet.

Fick ännu en väldoftande present. I det prassliga pappret gömde sig en fransk blåmögel av getmjölk. Vis av geterfarenhet förväntade jag mig en något skarp smak med kombinationen get + mögel, typ Roquefort, (som visserligen är av fårmjölk, men ändå någonstans där, smakmässigt), vilket inte riktigt är min smakmelodi. MEN: ”Sing hallelujaaahh!” kom det bara. Som den där tjejen i Dr Alban-låten. Jag wailade like there was no tomorrow. Alltså den här osten är som balsam för själen, som när Simon & Garfunkel får till en perfekt stämsång, som som…den ultimata osten. Jag kan ha sagt det förut om någon annan ost, men det här är förmodligen godaste osten just nu. På riktigt. Mild och angenäm getsmak, en hint av pikant men snäll blåmögel och en mjuk men ändå stunsig konsistens. Himmelsk till en klutt päronmarmelad, oemotståndlig på sesamkex och ofantligt perfekt bara som den är.

Namnet är dock höljt i dunkel. På den handskrivna etiketten stod ”Ferme Trem Isley chèvre” men det finns ca noll ostar med det namnet när man kollar Google, så jag misstänker att någon slarvat med själva skrivandet. Det jag vet är att osten finns på Wijnjas i Stockholm, så man får helt enkelt korsa stadsdelsgränser för att ta sig dit för mer info och ost. Ses där!

Bild  Ljuvlig men hemlig.    

Skit i osten.

Vi har snackat om kvalster, och mögel är vardagsmat för oss ostfanatiker, men när svenska osttillverkare dränker sina produkter i antibiotika vaknade även den mest sömniga till liv. Inte antibiotika väl? Inte i svenska produkter väl??

Elisabet Höglund skriver om detta i Aftonbladet. Det handlar om att behandla långlagrade ostar med ett högst tveksamt antimögelmedel, Natamycin, även kallad E235, som är ett antibiotikapreparat. Natamycin är visserligen godkänt av Livsmedelsverket, men känns ändå inte skoj. Det är ju något med antibiotika och dess resultat med resistenta bakterier som får svenne banan att gå i taket. Med all rätt vill jag tillägga. Drevet gick på Västerbottensosts mfl Facebook-sidor och enligt ett hundratal kommer nu bojkotten av ostarna som ett brev på posten. Västerbottensosten svarade bara timmar senare.

Bild

Bra att detta tas upp och att folk reagerar. MEN. Det känns ändå som att det är samma människor som blir SUPERFÖRVÅNADE när deras billiga fläskfilé kommer från en plågad tysk gris eller som köper besprutade grönsaker utan att blinka för att sedan grina för att det visar sig att det är GIFT på tomaterna.

Kort summering på en komplex fråga: Livsmedelsindustrin är ful på många sätt och det är inte lätt att förstå alla E-nummer och omskrivningar. Ett hett tips är att köpa ekologiskt, läsa på förpackningen och fortsätta ifrågasätta matfusket. Det ska inte vara lätt att vara människa.

En hatt i hästväg.

Apropå osthatt. Idag inleds Royal Ascot, den traditionella brittiska galopptävlingen med Drottning Elizabeth som maskot, (The Royal Mascot).

Klädkoden är engelskt strikt och det är hatt som gäller för både män och kvinnor. Och visst är nog hattparaden veckans höjdpunkt där den ena kreationen överträffar den andra i fnissighet. Enda regeln för kvinnornas hatt är att den måste ha en bas på minst 10 cm, sedan är det bara att släppa på allt. Och vissa har helt enkelt bättre smak än andra.

Bild

Miss Stilton.

Brie på galler.

Nu när grillsäsongens första stapplande steg ligger bakom oss och vi har blivit varma i kläderna kastar vi oss över osten. Egentligen är ju Halloumin vår bästa kompis på gallret, men när man väl upptäckt grillad brie blir valet inte lika lätt längre.

Så här gör vi: Snitta ytan på en liten hel brie, lägg den i dubbla folielager och ös på med en blandning av hackade färska aprikoser, blandade nötter (typ valnötter eller hasselnötter) honung och en god balsamico. Slå in paketet, lägg på halvvarm grill i typ 10 min och du kommer aldrig vilja att kvällen tar slut. Glöm för guds skull inte att ha ett frasigt bröd till hands.

BildHett på grillen.

Ostens värsta kompis.

Ett bra test för att kolla om du är på en riktig italiensk restaurang är att beställa en skaldjurspasta. Får du parmesan till är de ute och cyklar. Ost till skaldjur verkar nämligen vara no signora.

Och när jag tänker efter så passar fisk och skaldjur inte ens bra med ost oavsett italienska ”regler”. (Och nu snackar jag inte färskost eller ricotta). Jag gillar inte fetaost på lax, inte gratinerad hummer och pizza med musslor eller räkor är en riktigt dålig idé. Jag kan inte sätta fingret på varför, men det är något med fina fisken och robusta osten som inte funkar ihop. Med undantag för min linguini med chili- och vitlöksräkor. Parmesan on the very top då är himla fint, trots allt. Men visst är det något svårt över fisk-/ostkombinationen. Eller är det bara jag?

Bild Den gubben går inte.

Vardagsproblematik i i-landet.

Vi måste prata om Förpackningsproblemet. Det där som uppstår när en ost är så väl inslagen i plast att det är omöjligt att öppna den på ett värdigt sätt. Jag kan se ostinslagaren framför mig; galen blick och hysteriskt skratt när han (för det är en han) virar plasten hårdare och hårdare som straff för att det är någon annan som får äta upp innehållet.

Man börjar med att försöka hitta en lös hörna i plasten. Går sen vidare till att pilla lite i etiketten. Pillandet går obemärkt över till ett rivande och allt avslutas i ett frusterat sprättande med kniv. Väljer alltid ost i papper när det finns att tillgå, men det finns ju knappt ens i saluhallar nuförtin, vilket man ändå inte poppar in på varje dag. Paniiik!

Ja, det är måndag.

Bild Så nära, men ändå så långt bort.

Ostigt uttryck.

Det engelska ordet ”cheesy” låter som något nice, men betyder typ ”sliskig/banal/uppenbart överdriven/klichéartad”. Taskigt tycker jag. Vad har osten gjort för ont? Som de flesta amerikanska slangord har det inte bara slagit rot här i Sverige utan även fått den direkta översättningen ”ostigt” och används om något som är…ja, cheesy. Men var kommer uttrycket ifrån?

JO. Ordet ”chiz” är persiska och betyder ”något/en sak”. Detta snappades upp av en vaken britt på 1800-talet som började använda ordet som en benämning på en ”stor grej”. Vid mitten av 1800-talet hade ordet förvandlats till ”cheesy” och blev då (av oklar anledning) slang för ”showy”. Osten är alltså helt oskyldig! Vi kan andas ut.

Bild Mr Ost.

En strut med smält ost, tack!

Är det något amerikanerna är bra på så är det att komma på olika sätt att få in smält ost i en maträtt. Och det här måste vara den rakaste vägen till matkoma – smält ost i en strut. Eller som de kallar det, ”pizza cone”, vilket känns som ett lamt försök att få det här att låta som en decent maträtt.

Så här gör man: Knåda ihop en pizzadeg, grädda den i en strutform (som naturligtvis finns i var mans kök), fyll den med ost, toppa med tomatsås och skjuts in i ugnen. Klart!

Älskar för övrigt hans slutkommentar ”…a BIG big clump of cheese on the very top…”. (Henne vill man mest stoppa en pizzastrut i truten på).

E.N.J.O.Y.

Alla som gillar ost räcker upp ett ben!

Om du är kräsmagad kan du sluta läsa här. Annars är det bara full fart framåt.

Det är dags att prata KVALSTER. Ja, jag menar de där små läbbiga djuren med kloliknande ben, de som lever i damm och varma sängar. Och, listen to this: på ost! Men hiva inte dina ostrester från kylen än, kvalster dyker inte upp hipp som happ på en hederlig Präst bara så där. I ostfallet är det odlade kvalster (fast ändå the real deal!) som tillsätts avsiktligt i vissa sorter, tex Mimolette och Altenburger, för att skruva upp smaken. De små odjuren, sk ”ostor”, trivs som…kvalstret på osten och gosar in sig ordentlig på ytan så att Mimoletten får sin karaktäristiska smak. De är naturligtvis ofarliga att äta, men hur fräscht? Visserligen låter ju inte mögel heller så härligt att äta, och det slinker ju ned, så det kanske inte är så dramatiskt med k-v-a-l-s-t-e-r som det låter. Jag har i alla fall inte testat någon av de aktuella ostarna, och är ärligt talat inte så sugen heller. Mesigt kanske, men sån är jag.

Bild Hej.

 

Just another potatischips.

Det poppar upp nya ostchips titt som tätt. Nu är det Estrella igen som vridit och vänt på smakkombinationerna och landat på en Sourcream & Cheese. Inte jättespännande, men storsäljaren Sourcream och så lite ost på det can’t go wrong liksom. Eller?

Efter ett bestämt Estrellaryck hittar man finräfflade chips. Den syrliga gräddfilssmaken är tydlig. Och sedan, en touch av ost…kanske kommer snart…nu måste ostsmaken träda in…hallåå…osten? Ett par chips till kanske… Nähä? Om man förväntar sig en smakkompis av ostkaraktär här, (vilket man gör eftersom det utlovas i namnet), blir man lite lätt besviken. Inte ens en antydan till ostpulver tränger igenom det sourcreamiga. Ännu ett gammalt vanligt chips med den gamla vanliga gräddfilssyran alltså. Nä, vill man ha ostsmakande chips som sällskap till favoritserien får man vända sig någon annanstans. Typ hit.

Bild Chips i String.