Istället för bullar. Fredag!
Kundmöte.
1
Digital ostbricka.
Har du någonsin stått handfallen inför vilka ostar du ska plocka ihop till ostbrickan? Well, no more stå handfallen. Falbygdens Ost har nämligen en app med det passande namnet Ostbrickan. Gratisappen hjälper dig att komponera ihop den optimala brickan efter din smak. Du knappar in hur många ni är, vilken smakstyrka du söker och när osten ska ätas, och vips så har du ett förslag på inköpslista. Du kan läsa mer om ostarna och kolla runt i Falbygdens hela sortiment, som är förvånansvärt brett. Det är en trevlig app och fiffigt av Falbygdens att lägga beslag på ostavdelningen. Nackdelen är att man naturligtvis bara får tips om ostar från Falbygdens, men något annat vore kanske lite mycket begärt. Testa den.
Snygga kex.
Helfina förpackningar med kex. Goda är de också. Och engelska.
Crêperolles, mais non.
Franska cheddarrullar. I fin förpackning. Önskar SÅ att jag kunde säga att detta är min nya drog, men det är inte särskilt gott. Alls. Det här är ett halvhjärtat försök att få till lyxsnacks. Men lyx för mig är inte en radda konstgjorda ingredienser, (t ex ”naturlig smak av peppar”, istället för peppar??, och ett gäng svåruttalade grunkor). Torrt ostpulver och smaken av just det blir inte kul i det långa loppet. Ens som snacks. Ostpulver i sig har jag så klart inget emot, så länge det bjuder på något mer, (typ salt), men här smakar det tyvärr som det luktar i gamla skafferier. Med det sagt vill jag för guds skull inte hindra någon från att prova något nytt. Alltid hittar man något.
Ost i mat 2.
1990 var jag i Ungern första gången. Järnridån hade precis raserats och kommunisterna dragit dit pepparn växer. Men det var jag för ung för att bry mig om då. Viktigare var att glassen kostade motsvarande 20 öre och att jag fick bita i en nyfriterad langos för första gången. Langosen köptes från en husvagn längs den dammiga vägen för ca noll kronor och serverades med vitlöksolja, gräddfil och riven ost. Där och då var det den märkligaste (i positiv bemärkelse) matupplevelse jag haft i mitt tonåriga liv. På pappret: vitlöksosande friterad deg. Eh, nej tack? IRL: fett, salt, ost och sval gräddfil i overklig samklang. Så ja, jag var en av dem som köade pinsamt länge för dessa flottiga mästerverk när de dök upp under Vattenfestivalen. Viktigt att påpeka dock är att varianterna med svart kaviar, sylt eller annan smörja naturligtvis är ett hån mot den ungerska nationalrätten. Dock tackar jag någon högre makt att de inte säljs i en vagn nära mig, för denna frityrbomb är förmodligen hjärtats värsta mardröm. Jag får nöja mig med att längta och dagdrömma om den perfekta langosen. Med ost på.
Fredag!
Äta eller icke äta – den gravidas stora fråga.
Jag har varit gravid två gånger. Lätt de bästa beslut jag har fattat. Men. Det som hände under andra graviditeten var att min svaghet för ost gick från hyfsat normal till not so hyfsat normal. När man är gravid får man nämligen rådet att avstå mögliga och opastöriserade ostar. Så inte nog med att man blir tung, får vadkramper och flåsar som en svingammal labrador, man måste avstå något av det bästa livet har att erbjuda. Min tidigare så avslappnade relation till ost blev därmed något ansträngd. Man skulle till och med kunna påstå att den kunde förväxlas med tvångstankar. Måste. Ha. Ost. Så där stod jag, hukad över en kastrull och stirrade ned på chèvren som bubblade i sitt eget fett, för att sedan bre ut massan på bröd, och äta. Jag hade så klart undersökt att om man hettar upp osten ordentligt så dör den skadliga listeriabakterien, (som i allra värsta fall kan orsaka missfall). Så jag fick min ost, men inte så ofta som jag hade önskat pga den omständliga ritualen.
Men vad säger rönen idag? För de ändras ju titt som tätt. Enligt livsmedelsverket är det detta som gäller precis nu:
”Undvik ost gjord på opastöriserad mjölk. Undvik också mögel- och kittost även om den är gjord på pastöriserad mjölk, till exempel Brie, Gorgonzola, Chèvre, Vacherol och Taleggio. Ost i matlagning som upphettas till bubblande het går bra att äta.”
Så, ät ost. Men hetta upp den först om du är osäker. Och när bebisen har fötts är du värd jordens ostbricka. Hör ni det alla blivande pappor?
Arty.
Den här vill man ha. Helst mot orange vägg.
Och den mest överskattade osten är…
Nej, inte Camembert. Grattis Brillat Savarin, överlägsen vinnare av den mindre smickrande titeln Mest Överskattade Ost. Denna smöriga, alldeles för syrliga och inte alls angenäma ost som matskribenter för ett par år sedan glatt namedroppade och early adopters intet ont anande sprang benen av sig för, för att sedan titta osäkert på varandra och tänka: ”det ska kanske smaka så här…eller? Och gott är det inte…eller? Fast de sa ju…” medan de fortsatte mumsa. Och än idag hörs fölk säga, lite för högt, ”naej, måste kila och köpa lite Brillat till helgen. Har du testat Brillat Savarin?” Ja det har jag. Och nej den är inte god. Och nej jag måste inte alls köpa en bit till helgen. Men gör det du, och lämna de riktiga godbitarna till mig.
Om man skulle ta och…
Galen schweizare.
Något behövde hända, så jag bad Ost-Thomas i min lokala mataffär överraska mig. And he sure did. Med stolta steg kom han med en schweizisk alpost som för blotta ögat var förvillande lik en Gruyère. Men oj vad kul det blev! Osten Napfer Nuss är nämligen helt galen. Jag visste inte att en ost kunde innehålla så mycket smakmässig information. I den ekologiska komjölken har man blandat valnötsolja och resultatet är överväldigande. Först den typiskt mjuka alpostsmaken, följt av en sublim men tydlig valnötsdito. Den är så smaktät och samtidigt så balanserad att hjärnan inte hänger med, vad var det som hände? Napfer Nuss var precis det jag behövde den dagen, och alla dagar sedan dess.
Cheeze heartz är också cheese.
Med ”svensk mellanlagrad ost” säger OLW. Inte mer ostiga än vanligt säger jag. Och the real doodles är ju oslagbara, så här i Eurovision-tider.
Min mataffär.
Så här ska en ostdisk se ut according to me. Mitt lokala Hemköp.
Ostmacka.
Kroppen behövde en ostmacka. I don’t argue with the body.
Ost i mat.
I princip alla maträtter blir godare med någon typ av ost, men i vissa rätter har den rent av huvudrollen. Quesadillas är ett exempel. Ett ohyggligt gott exempel. Tortillas, kyckling, finhackad bacon, chorizo, koriander, riven ost… (Här kan du i ärlighetens namn slänga in det mesta mellan bröna så länge den byggs på ost). Stek i olja eller kör i ugn. Bör serveras med gräddfil, salsa och guacamole, men är i nödfall bara att tugga i sig au naturel.
Say Cheese 