Marc Johns
Svara
En mozzarellas oförtjänta öde.
Hej, det är Mozzarella här. Ja, här borta, bakom mjölken. Nu har jag legat här så länge att jag börjar surna till. Jag drömde om att gosa med solmogna tomater eller briljera på en stenugnsbakad pizza, men HÄR, längst in i kylen?! Kom igen. Jag vet att jag kan göra ett blekt intryck, men glöm inte att jag föddes mellan en italiensk mans händer; och de vet vad de gör. Vad sägs om att hacka upp mig tillsammans med salsicca, vitlök och basilika och bädda ned oss i en pasta, så lovar jag att vara så där extra soft nästa gång vi ses. Ska vi säga så?
Får får får? Nä, jag får får och get.
Gled in på Wijnjas på Kungsholmen. Som man gör. Det blev Queso de cabra (mild och mellanmjuk getost), Le Roulé (bästa vitlöksosten), Monte Enebro (spansk chèvretyp) och en lagrad pecorino. Mitt-i-veckan-lyx.
Världens mest stinkande ost.
När det gäller ostdoft har min devis ofta varit ”the more the merrier”. När doften påminner om något man skrapat fram bakom ett mycket gammalt kylskåp då vet man att osten levererar. När det gäller den franska osten Vieux Boulogne spelar den dock i en helt egen liga. Den har nämligen vid flera tillfällen utsetts till världens mest stinkande ost av forskare vid brittiska Cranfield University. Kanske hade man spontant trott att en långlagrad blåmögel skulle ligga i topp och jäsa, men icke. Det avgörande för Vieux Boulognes extrema doft är tydligen att den är tvättad med öl vars bakterier reagerar med mjölkenzymerna på ett minst sagt speciellt sätt och skapar den ”toalettliknande” odören.
Hur det ligger till med smaken är dock höljt i dunkel eftersom den verkar vara vansinnigt svår att få tag på i Sverige, men enligt osäkra källor är den mildare och angenämare än doften = tumme upp.
Hur kan den här gulliga osten vara en sådan stinkbomb?
Nominera Say cheese till Matbloggspriset!
Om du känner att Say cheese är värd att nomineras trycker du bara HÄR och fyller i uppgifterna. Tack och så.
Kom vinter, kom.
Felix säger cheese.
Nu har Felix fattat vad som verkligen betyder något. I frysdisken kan du nämligen hitta fyra nya pajer med ost som tema: Chèvre & Spenat, Cheddar & Kyckling, Fetaost & Grillad Paprika och Mozzarella & Körsbärstomat. Det låter ju gott. Fryst färdigmat brukar dock sällan leverera så hur det är med dessa återstår att se. Själv har jag inte testat dem än så kanske finns det anledning att återkomma angående detta.
En av nykomlingarna.
A greater grater?
Förmodligen inte. Men lite lite roligare.
På familjefronten nytt.
Arla stärker sitt grepp om barnfamiljen när de nu lanserar ”milda, prisvärda ostar” under namnet Familjefavoriter. Gouda, Port Salut, Edamer och Jämtgård i färgglada plastförpackningar, lagom på frukostmackan för random 5-åring förmodar jag. Äntligen får den såå tråkiga Hushållsosten några riktiga utmanare. Alltid nåt.
Dubbelost.
Feta. Parmesan.
Polski ostski.
När man gillar ost ska man se till att nära och kära har fattat galoppen, för då får man titt som tätt något stinkande litet paket i brunt papper. Och det är ju det bästa! Min polska kompis specialimporterade till exempel den lokala delikatessen Oscypek, ”en rökt specialitet från de polska bergen”, enbart för min skull. DET är vänskap.
Hur som helst, rökt ost som idé är jag egentligen lite skeptisk till, men det är ju ändå ost. I samma stund kniven penetrerar plasten slår den rökta doften emot mig. Konsistensen är Herrgårdslik och färgen går mot honung. Smaken är mildare än jag förväntat mig, vilket är en positiv överraskning, rökigheten ligger mest i doften och ger bara en liten lagom skjuts till själva smaken. Kan tänka mig att den här osten är utmärkt i exempelvis en omelett. Själv gör jag som jag brukar; äter den rakt upp och ned. Och det går hur bra som helst. Dziekuje Zoccie!
TGIF!
Parmesanchips av 100% ost. Det är visserligen Grana Padano och inte parmigiano, men what the heck, det är ju ost. Och gott. Särskilt till kylt bubbel. Ha det bra.
När du vill stajla.
Ost kan vara lika gott direkt ur pappret vid diskbänken som under mer ordnade former till bords. Men de stunder man vill göra sig till, (för sig själv eller någon annan), är den här tjusiga brädan ett bra val. Så fin! Ca 1.400 kr på b.la http://www.vagabondhouse.com. Bara 90 dagar kvar till jul…
Äntligen höst!
Hallå everybody, hösten är här! De tjocka tröjornas årstid, det ovärdiga vädrets årstid, the årstid of ostfondue. SOM jag längtat. Det här behöver du för 4 pers:
1 vitlöksklyfta
600 g riven lagrad ost, typ Gruyère
4 dl torrt vitt vin
1 msk maizena
1 msk Kirsch (körsbärslikör)
Gnid grytans insida med vitlöksklyftan. Häll på vinet och koka upp. Rör ned osten, lite i taget tills den smält. Rör hela tiden. Lös maizenan i kirsch och häll i. Klart! Servera med brödbitar, god skinka, stekta champinjoner, grönsaker… Och så lite Samarin på det.
Oumbärliga osthyvel.
Vad skulle man göra utan den? Osthyveln. Jag har tre stycken och ändå måste jag alltid diska en när den behövs. Utomlands har man dock inte fattat någonting. I England käkar man ost med glädje, men osthyvel? Icke. Färdigskivad ost är tydligen good enough. För att inte tala om amerikanerna. Och fransmännen använder kniv, vilket ju är okej och så klart helt nödvändigt ibland, (tänk brie), men inget levererar ost lika optimalt som hyveln. Och denna lilla sak skänker mer glädje än man anar. Den kan till exempel:
Skala rotfrukter.
Strimla rotfrukter.
Skiva äpplen.
Strimla kål.
Skära tårta.
Vända äggen i stekpannan.
Raka benen. (Ett obeprövat och något osäkert kort. Men det KAN gå).
Skiva ost. Höll på att glömma.
Mer?
Say Cheese 