Brie de Meaux, Manchego, Gruyère, päron/balsamicomarmelad.
Nu mår man.
Svara
Ostman.
Idag hyllar vi 90-talet genom att minnas när Nordman uppmärksammades i Nilecity, på Nilecitys vis, dvs briljant.
Robert Gustafsson som grevéost.
Cheezly gör mig både ledsen och glad.
Man är vegan. Man blir sugen på ost. (??) Man vill absolut ha cheddar. Då kanske Cheezly Cheddar är något för dig. OBS Detta är ingen ost, utan en sojaprodukt, men eftersom den gör anspråk på att vara ett ostalternativ med ”cheddarsmak” så tänkte jag ge det en chans.
Astrid och aporna är ett svenskt varumärke som har ett gäng vegetariska produkter i sin portfölj, (korv, pastejer och pålägg), och Cheezly är en av dem. Förpackningarna har råfina illustrationer av Maria Borgelöv, så man blir ju lite såld redan i butiken.
Cheezly finns i olika varianter; mozzarella-, ädelost- och cheddarsmak, och är gjord på bl.a. soja och potatisstärkelse. (Låter ju inte skoj, men är man vegan så är man. Respekt). Jag valde den med cheddarsmak för att det helt enkelt lät mest tilltalande. Och nu måste man förbereda hjärnan: Detta är inte en ost. Detta är inte en ost. Så. Redo för provsmakning.
När man har penetrerat plasten och kommit åt själva pucken känns den i ärlighetens namn inte särskilt aptitlig. Doften påminner om champinjon. I det här stadiet är hjärnan svårt förvirrad, vad är det jag kommer uppleva här egentligen? Eftersom den vill vara ett ostalternativ tar jag fram hyveln, och ja, den går att hyvla. Konsistensen är torr och lite hård. Och nu: smaken. Det är något som gör att jag tvekar när jag för cheezlyskivan mot munnen. Eventuellt är det doften och konsistensen. Och mycket riktigt, när den tumlar runt där i munnen bara växer den och jag kan inte svälja. Ska jag spotta? Fortsätta tugga?! HJÄLP! Med mitt uppdrag i åtanke sväljer jag till slut. Detta är riktigt illa. Den gryniga konsistensen i kombination med champinjonen och det febrilt letandet av ”cheddar” ger mig nästan panik. Kanske är jag orättvis mot Cheezly men jag kan inte förstå hur jag skulle ha kunnat vara mer neutral pre ätande. Om man döper produkten till Cheezly och hävdar att man är ett ”ostalternativ med cheddarsmak” får man skylla sig själv. Tyvärr skjuter Astrid sig i foten genom att referera till en av världens godaste ostar, oundvikligen får man en angenäm smakbild i huvudet. Kontrasten mellan förväntningar och upplevelse är så stor att planeten Jorden framstår som liten.
Cheezly gör mig lite ledsen, för jag vill så gärna gilla det här. Intentionen är god. Men det går inte. GÅR inte. Om jag någon gång lekt med tanken att testa veganlivet (har aldrig hänt) så kan man ju säga att jag nu aldrig varit gladare över att inte vara det.
Råttan är mer symbolisk än de anar.
Mjukstart.
Måndag kräver the corner stone of any nutritious breakfast: chèvre.
Chèvre och tomat on rye.
Hur var det här då?
Det här med att äta chèvre, feta och franska blåmögelostar hela dagarna kan ju sätta sina spår. Och eftersom de inte satt sig nämnvärt på utsidan lär ju insidan av kroppen se ut som ett floddelta av pure grease.
Så mitt hypokondriska jag tog livsnjutarjaget i handen och gick till doktorn. Nu skulle blodfetter och kolesterol kollas en gång för alla.
I väntrummet gick jag igenom alternativa scenarier i huvudet. ”Jaså jahaaa, det är alltså inte bra för kroppen att äta animaliskt fett dagarna i ända?!” *förvånad uppsyn* och ”Kosten? Jamen ganska varierad, högt och lågt, mycket protein och kalcium och så…” Nej, det är inte trovärdigt. Lika bra att vara ärlig. ”Ja, kosten består till 60% av ost. Full fat.”
Efter en alldeles för kort tid i väntrummet ropade Dr Dre in mig och hälsade med ett fast handslag. Jag satte mig mitt emot honom, på pinnstolen av furu, och berättade om min oro gällande kosten och vilka konsekvenser det eventuellt kan få på hälsan. En lång paus och frågande blick senare plockades det tunga artilleriet fram: dags för blodprov. Fyra stycken lämnades och var man inte nojig innan blev man det definitivt nu. Yrsel och trögflytande blod KAN inte vara en bra kombo.
Men så låg det där en dag: ett brunt kuvert på hallgolvet. Svart på vitt. Blodfetter och kolesterol: utmärkta värden. Sweet! Inte dags att kasta in handduken än med andra ord.
Dr Quinn var dock tydlig med att jag nog ändå borde dra ned på fettintaget något eftersom värdena kan förändras med den stigande åldern. ”Age ain’t nuthin but a numbeeee…” sjöng jag på väg vidare i livet med min nyvunna livsgnista.
Härligt, härligt, men farligt, farligt?
Porno.
Det ÄR något visst med smält ost. Pizzans mozzarellasträngar som spelar förföriskt, ostfonduens lagun av tröst, den varma cheddarns mjuka trygghet…(ja, jag vet att det är något fel på mig). Den smälta osten liksom bäddar in själen i bomull (eller är det flott??).
Min fix får jag bäst via varma mackor. Snabbt och enkelt. Cheddar och smör på surdegsbröd ba heeej. Är man på det humöret kan man gnida in brödet med vitlök innan, men ingen varm tomat, ingen skinka som stör. Bara ren ostglädje.
Klassiker.
Måndag.
Och första arbetsdagen efter semestern. Då är vi liksom inte på humör för en chevré-stavning. Klarar. Inte. Av. Det.
Bra pris, dålig koll.
Allerums Skotsk Cheddar är så bleeding great.
När längtan efter de brittiska öarna blir för stark brukar jag kolla på engelska antikrundan, gå till min lokala pub eller blanda till en Pimm’s. Nu finns det ett ännu godare sätt att få sig en bit av UK. Allerums Skotsk Cheddar är allt man vill ha i en tegelstensformad ost. Förutom den typiska formen bjuds det på smakrikt sting, utsökta små saltkristaller och en optimal mjukhård konsistens. (I alla fall det här exemplaret med 12 mån lagring. Varianten med 18 mån lagring är ännu oprövad).
Är det något de kan, britterna, så är det cheddar. Och Allerums skotska är faktiskt tillverkad i själva Skottland, av skotsk komjölk, så det blir inte mycket mer på riktigt än så här. Så Skånemejerier (Allerums) importerar den snarare än producerar?? Just nu känns det helt oviktigt. Det här är bästa osten på mackan (just nu), grym i bitar på brickan och lovely på burgaren! Allerums Skotsk Cheddar är med andra ord en klockren piece of Great Britain. Mer great än så här blir det inte.
Osten som är en fröjd för gommen, inte för ögat.
Gomorron.
Äggröra med fetaost.
Semesterfrulle.
Petit Grès Champenois – non merci.
En liten fin sak i egen ask är den här franska vitmögelosten. Att den är tillverkad i Champagne-distriktet gör definitivt att förväntningarna höjs, och kanske faller den därför på eget grepp.
Osten är gjord på komjölk som man blandat crème fraiche i och har en respektingivande fetthalt på 40%. Och ja, jag har sagt det förut, det är inte kul med ostar som har samma konsistens som smör. Smaken är mild och något syrlig, och det gillar vi, men tyvärr räddar inte smaken upplevelsen. Petit Grès Champenois må vara tillverkad i Champagne, men är inte på långa vägar lika kul som bubblet. Skål.
Osten – Drycken 0-1.
Hyvla norskt.
Fin hyvel från Bjørklund.
Bästa norgehistorian just nu.
Gammelost är äldst.
Året är 1983. Juicy Fruit gör episk reklam, vi dansar till Spandau Ballet och Carola slår alla med häpnad genom att vinna Melodifestivalen iklädd endast en Bibel. Samma år köps en norsk Gammelost, förmodligen för att glädja någon. Osten faller dock i glömska.
Cirka 31 år senare, (dvs idag), knackar grannen i Bohuslän på dörren med osten på ett litet fat. Alltså, exakt samma ost som inköptes 1983! Det här är rariteten förkroppsligad.
Osten är en Gammelost (Gamalost) och är en typisk norsk delikatess. Tydligen gjorde man Gammelost redan på vikingatiden, (föga förvånande på något sätt), och trots namnet lagrar man den bara i ca två veckor. Fetthalten är extremt låg, 1% bara, så den klarar dock att ligga mycket längre utan att bli dålig. Uppenbarligen.
Just det här exemplaret, med minst 372 månaders lagring på nacken, har en överraskande angenäm doft och inte alls en sådan som man skulle kunna slå ut en hel nation med, vilket man skulle kunna tro när man ser den. Doften påminner snarare om en vällagrad alpost. Utseendemässigt har den åldrats med värdighet, den skrovliga, bruna ytan var med från början. När det gäller smaken måste jag tyvärr lämna er med jordens cliffhanger. I couldn’t do it. Sorry. Det är lite som med blodpudding; säkert gott men när man vet vad det är går det inte ned. Jag har med andra ord inte testat den. Kardinalfel kan man tycka, men det är som det är. Grannen smakade dock förra året och behöll både osten och hälsan, så det var ju toppen.
Sådant här händer nog bara på landet. Man hittar gamla Hemmets Journal och grannen kommer över med en åldrad ost. Det är semester.
En mycket gammal Gammelost.
Bästa presenten.
Häromdagen stod ett fint paket utanför dörren. Hur fint? undrar du. Om jag säger att det stod OSTOGRAM utanpå så förstår du. Jag har förärats denna presentform förut av personer med högt EQ och jag blir lika sprallig varje gång. Så vill man göra någon glad går man bara in på ostogram.se och klickar sig fram till valfritt innehåll. Välj mellan en mängd olika ostar, marmelader, kex och annat gött, och skicka. Budas med kylpack till någon som är värd det.
Ett skepp kommer lastat.
Råd & Rön kastar sig över opastöriserade ostar.
Att det finns goda och elaka bakterier vet vi, men vad som finns var är inte helt självklart. Råd & Rön har nu testat opastöriserade ostar för att guida oss konsumenter lite i bakteriedjungeln. En slutsats är att dåliga bakterier har svårare att överleva i hårda och lagrade ostar. I övrigt tycker jag nog inte att testet gör en särskilt mycket klokare. Det verkar mest vara slumpen som avgör vilken ost som är bakteriebomb snarare än sort eller tillverkare.
Läs hela testet här.
Ulvar i fårakläder?
Så här till sommaren.
Opraktiska klackar.
Say Cheese 