Kategoriarkiv: Uncategorized

You say potato I say Stilton.

Publicerad den av
2

Man blir ju nyfiken när det står chips med smak av Stilton i butikshyllan. Måste testas, tänker man, och så har man fått sig ett giltigt skäl att köpa chips.

Svenska Rootfruit har en mängd olika chips av just rotfrukter, här har vi med potatis att göra. Innehållet lovar potatis då rå, rapsolja, ostpulver och kryddor. Huruvida ostpulvret innehåller just Stilton vet jag inget om, men saken är att de faktiskt smakar Stilton. Alltså inte lika mycket som själva osten obviously, men de har en tydlig blåmögelsmak. Bingo! Nackdelen/fördelen är att man tröttnar rätt snabbt på smaken, och så är de galet salta, så en näve räcker. Finns i välsorterade mataffärer.

Bild

Ostarna average Joe förmodligen uttalar fel.

Publicerad den av
4

Det finns ju en mängd ostar (franska) där ute som är en halv vetenskap att uttala. Och sedan finns det vanligt förekommande sorter som ändå hamnar i uttalsträsket.

Chèvre – Trots att den numera är vardagsmat för många hör man ändå titt som tätt ett skärande ”chevré”, med betoning på sista e:t. Säg efter mig: CHÄÄVR. Ev ett stumt e på slutet. 

Boursin – Den franska vitlöksosten uttalas BORSÄN, (stumt n).

Roquefort – Ännu en onödigt fransk stavning. Självklart utan t: ROCKFÅR. Inga konstigheter.

Manchego – Vet inte om det bara är min vanliga tur, men jag har hört förvånansvärt många säga Mansego. MANCHEGO, alltså som det stavas, duh.

Västerbottensost – En klurig en. I princip alla (så även jag pro blogg) sa Västerbottenost, när man i själva verket bör säga VästerbottenSost. Med S, hör och häpna.

Så. Med detta sagt slänger jag in snobbhatten i garderoben och hoppas vi kan lägga uppläxningen bakom oss. Peace.

Bild

 

Chääävr.

Ostfrossa 7-8 feb.

Publicerad den av
5

Tydligen är det fler än jag som gillar det här med ost, framför allt att äta, för ostkonsumtionen har aldrig varit större i Sverige. Det är dock främst importerade godsaker som slinker ned, så de svenska producenterna får allt mindre att göra. Lite synd kan man tycka. Därför är det dubbelt så bra när vi under en två dagar lång ostfestival, 7-8 februari, kan uppmärksamma främst svensk ost på Nordiska museet. Det kommer bjudas på seminarier, föredrag, tävlingar, ostprovningar och mingel med nördar med cheezy breath. Count me in!

Bild

 

 

Från ett Country House till ett annat.

Publicerad den av
2

90-talet dominerades av två folkslag: Blur-anhängare och Oasis-diton. Oavsett vilket britpopband man kammade luggen till gick det knappast någon förbi att de båda skördade enorma framgångar och minst sagt levde upp till popstjärnemyten. Idag, 20 år senare, har flera av dem styrt in på nya vägar, bytt solglajorna mot progressiva glasögon och närapå blivit vanligt fölk.

Den mest intressanta vägen har utan tvekan Blur-basisten Alex James valt. Under 2000-talet köpte han nämligen en stor gård på den brittiska landsbygden och började ägna sig åt det som verkligen betyder något: ost. Idag har han fem ”finostar” i eget namn, Blue Monday, Farleigh Wallop, Little Wallop, Good Queen Maude och Goddess, och har ett sortiment färdigskivad vardagsost, (bl a. Spring Onion Cheddar, Sweet Chili Cheddar). Han har även drivit The Cheese Diaries på The Guardians webupplaga med stor framgång.

Blue Monday, (som för övrigt fick sitt namn efter Alex favorit-New Order-låt med samma namn), är en krämig och småstark blåmögelost. Farleigh Wallop är en mild och mjuk getost rullad i timjan. Little Wallop är en prisbelönt getost tvättad i ciderbrandy och inslagen i vinblad. Good Queen Maude, vinnare vid World Cheese Awards, är en hård fårost i extremt begränsad upplaga. Man kan tydligen bara tillverka typ 15 ostar i veckan. Hantverk på hög nivå med andra ord. Slutligen Goddess, hans senaste verk, som är en halvmjuk ost av komjölk, även den tvättad i ciderbrandy.

Trist nog har jag inte personligen haft möjlighet att avgöra om någon av hans ostar är hits, men man blir ju onekligen nyfiken. Hörde jag London-resa?

Bild

2013 i siffror.

Publicerad den av
Svara

119 – inlägg i bloggen

118 – kommentarer

20 – minst, gånger som jag käkade Taleggio.

1 – plagierade loggor

450 – kronor/kilo jag betalade för den godaste cheddarn, Montgomery

1 – gånger jag dog när jag smakade Napfer Nuss första gången.

0 – kilo jag gick upp, trots allt.

1.000 – tack till er som läser och kommenterar. Blir glad.

Bild

Hej 2014.

 

Inget skitsnack.

Publicerad den av
1

Då och då händer det att chips känns alldeles rätt som sällskap till valfri film (t ex Mandomsprovet). Den här gången frångick jag dock de klassiska potatischipsen (utan bedrövlig dill-, barbeque- eller sourcreamsmak) och föll, helt naturligt, för Estrellas nya limited edition-påse Fine Cheese med smak av mellanlagrad prästost. Förväntningarna var inte direkt höga eftersom det ofta slutar i besvikelse när man köper chips med ostflavour. Men de HÄR. Jesus vad härliga de här chipsen är! Lövtunna oräfflade potatischips (bästa sorten!) med bara en hint av mild ostsmak och lite lagom salt. Glöm cheeze doodles-ostig smak, det här är på riktigt. Alltså ingrediensmässigt är det väl kanske inte mycket att skryta med, en del riktigt prästostpulver och sen det gamla vanliga, men SMAKEN. Fine Cheese-chipsen är det bästa Estrella gjort sedan…ja jag kan inte komma på att de ens har något så härligt. Det här är helt enkelt det perfekta chipset. 

Bild

Cuadrello di bufala.

Publicerad den av
1

Listen up. En taleggiovariant på buffelmjölk! Konsistensen och utseendet är i rakt nedstigande led från Taleggion. Smaken är en mycket balanserad blandning av just Taleggio och något Camembert-aktigt; mild, krämig och fin. Jag skulle gå så långt som att kalla den här italienaren ett mästerverk. Kan lätt bli en ny favorit. 

Bild

Birdie nam nam.

Publicerad den av
2

Nu är det vinter på riktigt. Och om du höjer blicken lite från dina egna stelfrusna tår så kanske du upptäcker de små mesar och trastar som inte flytt den barska vintern. Så här års har de svårt att hitta mat, och då hjälper vi dem så klart. MEN. Kasta inte ut brödsmulor åt dessa små krakar, då fryser de ihjäl. De behöver fett, (who doesn’t). Och vad passar bättre än att surra fast ostsulorna som blivit över efter ditt eget kalasande vid balkongräcket. Mina små kompisar får njuta av en 18 månaders lagrad cheddar och en vällagrad Svecia. Fint ska det vara.

Bild

En mozzarellas oförtjänta öde.

Publicerad den av
1

Hej, det är Mozzarella här. Ja, här borta, bakom mjölken. Nu har jag legat här så länge att jag börjar surna till. Jag drömde om att gosa med solmogna tomater eller briljera på en stenugnsbakad pizza, men HÄR, längst in i kylen?! Kom igen. Jag vet att jag kan göra ett blekt intryck, men glöm inte att jag föddes mellan en italiensk mans händer; och de vet vad de gör. Vad sägs om att hacka upp mig tillsammans med salsicca, vitlök och basilika och bädda ned oss i en pasta, så lovar jag att vara så där extra soft nästa gång vi ses. Ska vi säga så?

Bild