Post ostfestival.

Festivalyran har lagt sig och kvar är minnet av möten med härliga profiler och en kyl full med nya favoriter. Det mest fantastiska med denna happening är inte att man kan äta sig tjock på god ost, utan att träffa de riktiga entusiasterna bakom ostarna, de som ömt stryker handen över sina mästerverk. De små ysterierna och gårdarna som har en personlig relation till sina kor (eller getter eller bufflar) och på riktigt brinner för sin tillverkning. De människorna avundas jag på många sätt och blir glad av att möta.

Claes Jürss är en av dem. En engagerad själ med glittrande ögon som tillverkar några av Sveriges godaste ostar. Prisbelönta Sörmlands Ädel är en mjuk blå dröm av komjölk. Deras Granbarksost var för mig en ny encounter, och en oerhört trevlig sådan. En rund mjuk sak omgärdad av granbark. Bör helst värmas något och ätas som typ fondue. Löjligt mycket skogssmak och fnissigt god.

Birgitta Dahlberg var också en uppfriskande fläkt. En härlig lady som bjöd på egentillverkade ostpraliner, (av choklad, bär och ost obviously). Sjukt kreativt tilltugg, till en flarra sött vitt till exempel.

Ostlabbet hade radat upp allt man behöver för egen tillverkning. Av ost alltså. Bunkarna, dukarna, löpen, allt i ett händigt kit. Det ska bli mitt nästa projekt tänkte jag. Egen ost. Måste bara komma på en bra lagringsplats som ständigt håller 12-13 grader i några månader… Återkommer i frågan.

Summa summarum: Det finns så mycket god, fin, bra, härlig, len, rund, vågad svensk ost. Köp en idag, och stötta eldsjälarna och de små gårdarna. De är så värda!

IMG_3455

ostpralin1 Söta små salta praliner.

ostprovning Granbarksost & Co.

Ostbonanzan börjar NU.

10.00 var vi ett gäng entusiaster som stod i pole position utanför porten i detta livsnjutarrally som kallas Ostfestivalen på Nordiska museet. I dagarna tre kan man här provsmaka ost, lyssna till seminarier, chitchatta med entusiaster och framför allt upptäcka nya svenska favoriter. Små och lite större ysterier från hela Sverige har radat upp sig och bjussar på favoriter och en och annan hemlighet.

Idag väntar seminarierna Svenska ostar på nytt sätt och Svenska trender i ostdisken. Och en obscen mängd ost så klart. To be continued.

Nordiska

monter

IMG_3465

getLötNY

Kvibille

Hörde jag ost?

Ostfestivalen – 7 dagar and counting.

Om 168 timmar startar den tre dagar långa Ostfestivalen på Nordiska museet. En orgie i svenska hantverksmässigt tillverkade ostar och möten med dess eldsjälar. Prova ostar, lyssna på seminarier, var med och kora bästa osten och träffa konnässörer. 13-15 februari. Nordiska museet. Ses.

IMG_2300

Värdig en egen festival.

När skillnaden mellan ost och ost blir smärtsamt tydlig.

Mitt första möte med Svecia blev överväldigande. Änglar sjöng från små rosa moln och en tår hotade att tränga ut ur ögonvrån. Då var det Allerums långlagrade som framkallade reaktionerna. I veckan fanns Arlas Svecia uppradade snyggt och lockande i butiken, dessutom till specialpris, så jag greppade en ost och gled nöjt mot kassan.

Tillfredsställelsen byttes snabbt mot enorm besvikelse när plasten var avskalad och första skivan mötte gommen. Borta var stinget, borta var den krispiga texturen och helt frånvarande var själva smaken. Naturligtvis har långlagrad och inte så långlagrad ost signifikanta skillnader i både arom och konsistens, och kanske är detta en orättvis jämförelse, men SÅ vitt skilda ostar förväntade jag mig inte. Arlas Svecia var direkt obehaglig och plötsligt aktualiserades min tidigare undran: vem köper den här osten?! Aldrig har skillnaden mellan ost och ost varit större.

Och så går en dag och kommer aldrig mer igen.

Image.aspx                                     Sorteras som plastförpackning. Hela osten.

Österqvist motar dysterkvistar i grind.

Det är likadant varje höst. När man inte trodde det kunde bli gråare slår hösten till med en Xtra Dark Grey och regnet strilar på ett overkligt deppigt sätt. Men nu finns ett litet litet ljus i mörkret. I alla fall för den som bor i Vasastan i Sthlm. Österqvist, från Hötorgshallen, har nämligen öppnat butik i hörnet Odengatan/Hälsingegatan, fullproppad med ost och andra godsaker. Här ligger ostarna uppradade som i en beauty contest och blicken vandrar ivrigt, granskande, för att hitta en oupptäckt vinnare.

Förutom det ”vanliga” sortimentet av mjuka och hårda, mögliga och lagrade, är Bergkäse deras specialare. Sällan hittar man schweizisk alpost med så bra mjölk, säger killen bakom disken och avslöjar sin förtjusande nördighet. Och ja, den 10 månaders Bergkäsen är en angenäm paus från det krampaktiga taget hösten tagit om mig. Österqvist är som en brasa för en höstfrusen själ.

Österqvist3 Kom och köp!

Save the date – Ostfestivalen 13-15 februari.

När Nordiska museet arrangerade Ostfestivalen i februari blev det en välbesökt utställning med svenska osttillverkare och tillhörande entourage. Vissa åt sig igenom den två dagar långa ostbonanzan och hittade guldkorn av sällan skådat slag.

Inför nästa år har festivalen utökats med en dag, halleluja! 13-15 februari kommer ostdoften återigen ligga tung över Djurgården och långväga entusiaster trampa upp små stigar till Nordiska museet. Boka in datumet. Nedräkningen börjar…NU.

IMG_2303 I februari förvandlas museet till tempel.

Porno.

Det ÄR något visst med smält ost. Pizzans mozzarellasträngar som spelar förföriskt, ostfonduens lagun av tröst, den varma cheddarns mjuka trygghet…(ja, jag vet att det är något fel på mig). Den smälta osten liksom bäddar in själen i bomull (eller är det flott??).

Min fix får jag bäst via varma mackor. Snabbt och enkelt. Cheddar och smör på surdegsbröd ba heeej. Är man på det humöret kan man gnida in brödet med vitlök innan, men ingen varm tomat, ingen skinka som stör. Bara ren ostglädje.

varmmacka Klassiker.

Bästa presenten.

Häromdagen stod ett fint paket utanför dörren. Hur fint? undrar du. Om jag säger att det stod OSTOGRAM utanpå så förstår du. Jag har förärats denna presentform förut av personer med högt EQ och jag blir lika sprallig varje gång. Så vill man göra någon glad går man bara in på ostogram.se och klickar sig fram till valfritt innehåll. Välj mellan en mängd olika ostar, marmelader, kex och annat gött, och skicka. Budas med kylpack till någon som är värd det.

ostogram2 Ett skepp kommer lastat.

Tre nya hemlisar.

Hallå?! Här går Allerum och lanserar tre nyheter utan att 1) informera Say cheese om detta och 2) skriva något om det på sin hemsida. De har helt förlitat sig på reklamens makt för att upplysa allmänheten. Det hela handlar om en långlagrad Whisky Mackmyra och Skotsk Cheddar, 12 resp 18 mån lagring, (i den klassiskt brittiska tegelstensformen). Låter ju riktigt lovande! Får helt enkelt återkomma med smakomdöme. Ostjakten startar NU.

Bild Selfie.

D-day. Ostens dag.

Ostens dag hörni! Började med en lyxfrulle på Broms med gruyèremacka och någon mjuk getost, (slarvigt att inte kolla upp vad det var). Dagen kommer rulla på ungefär på samma sätt tänkte jag.

För några år sedan tyckte Falbygdens Ost att vi svenskar behövde vidga våra ostvyer och initierade Ostens dag. Hurra! I år verkar dock firandet ha kommit av sig, för det har varit alldeles för få ballonger och schysta erbjudanden i butikerna. Var är ”Gruyère 199 kr/kg” när man behöver det?? Inte ens Falbygdens nämner detta på sin hemsida. (Jag har sökt marknadsansvariga för en kommentar, utan resultat. #journalistambitioner). Blev det för mycket uppförsbacke undrar man? Tycker nog att någon borde haka på för att sätta lite fart runt ostdisken åtminstone en dag per år.

Hur som helst. Dagens firande fortsätter med lite god Monte Enebro, (spansk get i sot), och Pecorino. Har dessutom kommit över en bit exklusiv Borgholm. Förlåt Falbygdens.

Bild Hurra för osten!

 

Svensk lyxost nu i Sverige.

Utländska topprestauranger har länge kunnat servera svenskproducerade unika finostar, som inte ens har funnits tillgängliga i Sverige. Men nu är längtan för stor även här hemma efter riktigt högkvalitativ svensk ost. I samband med Bocus d’Or förra veckan lanserades därför osten Borgholm, (med det fullständiga namnet Unika by Castello Borgholm), av Arla.

Osten är gjord på sommarmjölk (som är fetare) från två utvalda öländska gårdar och lagras i Borgholms slottsruin där miljön tydligen är optimal för detta ändamål. Ruinens kalkväggar ger en karaktäristisk smak; en sötma som påminner om parmesan, enligt Arla själva. Vill man njuta av den öländska rariteten får man boka bord på Mattias Dahlgren, Oaxen, F12, Metropol Palais eller Långbro Wärdshus, där den nu finns på menyn. Känns ändå lite otippat att det är en Arla-ost som tagit sig in på finkrogarna, men Mr Dahlgren verkar sjukt nöjd över valet av Borgholm enligt säkra källor (honom själv), så vi säger väl bara hurra och äntligen!

Bild Öländsk mjölk i lyxförpackning.

Wästgöta Kloster x 2.

Wästgöta Kloster har för mig varit ganska anonym. Det är ”den där fyrkantiga osten med munkarna på omslaget” som man undrar vem som köper. Så när vi nu välkomnar två jungfrufödslar, Wästgöta Kloster Grädd och Wästgöta Kloster Blå, är jag som en öppen bok med tomma blad.

Wästgöta Kloster Grädd är vad den heter. Fetare, rundare i smaken och…gräddig, både i konsistens och smak. En mjuk och härlig ost, utan att vara mesig. 

Wästgöta Kloster Blå är inte vad den heter. Den är mild men med karaktär. Den sticker inte ut, men har ändå en egen smak. Nötig. Kanske inget jag skulle springa genom hela stan för, men det är en god ost, no doubt. Någon har dessutom tänkt till lite extra när det gäller förpackningarna. De är nämligen återförslutningsbara så man slipper slå in dem i ny plast, (om man inte har ostkupa då förstås). Finns i affären nu.

Bild