Fredag!

Har inte riktigt mentalt ställt om från julledighet till fullt fungerande arbetare än. Därför är fredagen extra efterlängtad. Tjuvstartade helgen på Wijnjas i Stockholm med en korg matad med getbrie, gruyère, vanlig brie (för barnens skull!), Manchego och några kompletterande korvar. Vi ses på andra sidan.

ostshopping Busted!

Julgodis.

Fick en något försenad julklapp. På samma sätt som hårda paket var heaven när man var liten är nog trälådan bästa paketet nuförtin, det borgar ju för ett smarrigt innehåll. Och mycket riktigt. OST! Doften när locket slogs upp var överväldigande. Någon sa ”fan, vad det luktar sopor!” innan hen förstod att det var min julklapp. Bra betyg ändå.

I fejkhöet låg en Livarot, en Stilton i fint krus, Langres, Farmhouse cheddar, Munster och en liten gullig Brie. Fatta doftbomben!

Langresen fick ett ovärdigt slut, men bjöd ändå på en njutfull stund. Mogen och karaktäristisk utan att vara för dominant.

Övriga slinker nog ner inom en snar framtid med ev uppföljande smakomdömen.

ostlåda_julklapp Ett sexpack ost.

Satte lite ostkant på veckan.

Bästa måndagen får man när man spontant bjuds in på Tacomåndag™. En varierad samling sköningar som förenas över en fullmatad taco. Värden kan inte anklagas för att vara en gourmetsnobb, så döm om min förvåning när ett franskt osthjul rullades in. Det visade sig vara en Cantal direkt intagen från Paris. Osten görs på mjölk från kor som betat i Cantalbergen, och just denna var en mellanlagrad typ. Smaken påminner om en mildare Gruyère och är Fan.Tastisk. Revs grovt och fick dela bädd med kött, gacca och tomater. Ska man toppa måndagen med något så är det Cantal. Resten av veckan – bring it on!

Cantal

Plasten tages med fördel av innan förtäring.

Parmigiano Reggiano – julens centerpiece.

Och så var julen över. Låter man alltför cynisk när man tycker att det bästa var att man hittade hjärtbiten av parmesanen i ostdisken? (Alltså mittenbiten. Alltså den mest mogna och därmed godaste). Förmodligen. Men denna umami-osande proteinbomb är ju helt oumbärlig och alldeles…alldeles underbar. Att då lägga vantarna på den absoluta juvelen är ju något extra.

En äkta Parmiggiano Reggiano är ursprungsskyddad och noggrant märkt på kanten. Därför säljs alla bitar alltid med kant för att man ska kunna kontrollera äktheten. Så även hjärtat.

Just denna värdefulla mittbit hyvlades ned och fick kröna den smörstekta brysselkålen på julbordet. Behöver jag förtydliga att det blev en god jul?

brysselkål Godast på julbordet.

God advent.

När man precis accepterat att hösten är här har det blivit advent. Upp med stjärnor, fram med ljus och glögg. Till glöggen vill man ju så klart ha något att nibbla på. För egen del kör jag uteslutande salta sådana, som tex St Agur, valfri get eller en salt Manchego. I år hittade jag dock en fin engelsk getcheddar! Det bästa av två världar.

Cheddarns pressade halvmjuka textur och en hint av get i aromen. Lovely! Ev något för diskret getsmak för att vara helt perfekt, men definitivt en av förjulens bästa överraskningar.

image En godare jul för 499 kr kilot.

En mozzarellakantad dröm.

I år infaller julafton redan idag! Hittade nämligen precis det som förmodligen är världens bästa tjänst: Mozzarellaexpressen. Vi pratar hemkörning av äkta italiensk mozzarella, burrata och lite annat smått och gott. En signore Roberto har insett att vårt behov av riktig italiensk ost är i princip omättligt och erbjuder en bit av himlen direkt hem till dörren. Galet!

Då och då anländer nygjorda ostar direkt från italienska byar, så det gäller att pricka in sin beställning för att bli en av de lyckliga. Just do it.

burrata

En burrata att bara krypa in och gå i ide i.

Svensk lyxost nu i Sverige.

Utländska topprestauranger har länge kunnat servera svenskproducerade unika finostar, som inte ens har funnits tillgängliga i Sverige. Men nu är längtan för stor även här hemma efter riktigt högkvalitativ svensk ost. I samband med Bocus d’Or förra veckan lanserades därför osten Borgholm, (med det fullständiga namnet Unika by Castello Borgholm), av Arla.

Osten är gjord på sommarmjölk (som är fetare) från två utvalda öländska gårdar och lagras i Borgholms slottsruin där miljön tydligen är optimal för detta ändamål. Ruinens kalkväggar ger en karaktäristisk smak; en sötma som påminner om parmesan, enligt Arla själva. Vill man njuta av den öländska rariteten får man boka bord på Mattias Dahlgren, Oaxen, F12, Metropol Palais eller Långbro Wärdshus, där den nu finns på menyn. Känns ändå lite otippat att det är en Arla-ost som tagit sig in på finkrogarna, men Mr Dahlgren verkar sjukt nöjd över valet av Borgholm enligt säkra källor (honom själv), så vi säger väl bara hurra och äntligen!

Bild Öländsk mjölk i lyxförpackning.

Tryffel och Grönpeppar coming up.

Gillar du mjuka och milda ostar? Grattis. Gillar du dessutom mjuka och milda ostar med grönpeppar och tryffel har du världens tur, för nu kommer nämligen två nya Castello smaksatta med just det. Castello är Arlas dessertostmärke med både blå- och vitmögelostar i sortimentet.

Castello med tryffel är smaksatt med äkta italiensk sommartryffel och har en mild och balanserad smak utan att tryffeln tar över, vilket den lätt kan göra annars. Den här funkar fint som den är på ostbrickan till osalta (alltid!) kex, men jag använde den i en pasta och det blev rågott.

Castello med grönpeppar är, precis som sin kompis, mild och väldigt krämig. (För krämig?) Pepparkornen ger det där som behövs för att det ska hända något när man äter. Personligen är den gröna pepparn ingen favorit, men tillhör du grönpepparlaget är det här din teammate.

Personligen tycker jag dessa är för feta (38%) och krämiga, (jag gillar den fasta sorten mer), men trots det är det som alltid en fröjd när det blir trängre i ostdisken. Så länge de inte tränger bort de små gårdsproducerade godsakerna förstås… Vi kan väl se till att det finns rum för alla och köpa lite av varje i helgen, ska vi säga så?

Bild

Festivalen, dag 2.

I bilder.

Bild Ost? Ja tack. Gäsene mejeri bjuder flott.

Bild Tages Tuffa, festivalens bästa namn. Smaken…minst sagt unik.

Bild Utsökta ekologiska getostar från Halltorps mejeri.

Bild Provningsbrickor på rad när Godaste Osten 2014 ska koras. Vinnare blev Allerums Herrgådsost och Orranäs Gårdsmejeris blåmögelost.

(Liite trist att i princip samtliga bilder blev suddiga. Ni får föreställa er skarpare bilder…)

En matigare rapport från Ostfestivalen är på gång. Finns så mycket att säga om dessa entusiaster som brinner för hantverket, sina djur och resultatet av hårt jobb. Låt oss stödja dem genom att köpa (minst) en svensk gårdsost i helgen. Heja Sverige.

 

Saluplats Ost.

I centrala Stockholm, djupt under Hötorgets myllrande kommers, finns en underjordisk källare. Där ligger de på långa träbeklädda rader. Stora, runda, brandgula, gräddgula, men framförallt; mogna ostar. Eller kanske snarare on their way to perfection. Och hit, till en ostjunkies skattkammare, fick jag tillträde en råkall januarieftermiddag. Den hemliga ostkällaren, som tillhör Saluplats Ost i Hötorgshallen, är sval som en enorm katedral och minst lika sakral. Här hittar man pjäser som lagrats i över 50(!) månader, och längst in, som den enorma juvelen i kronan, en Pecorone från San Patrignano-kollektivet i Rimini.

Även om vanliga dödliga inte har tillgång till själva källaren kan man vara säker på att osten på Saluplats Ost är kärleksfullt hanterad. Det är allt man behöver veta.

Bild

Ostdoften slog mig ur balans och ledde till oskarp bild.

BildItaliensk Pecorone av fårmjölk.