Jag tar klivet in bakom ostdisken.

Från och med nu blir osten mer än en hobby för mig. Jag har nämligen skaffat mig ett extrajobb. I en ostbutik! Vill lära mig mer om allt som har med ost att göra. Hur leverantörerna jobbar, hur osten importeras, förpackas, förvaras..? Så en fin liten butik i stan har tagit mig under sina vingar (tills vidare, om jag sköter mig) och jag är SÅ glad och spänd. Känner mig lite som en praktikant som ska få leka med de stora grabbarna och tjejerna, på riktigt. Får se om jag kommer slarva bort nycklar och bara stå i vägen eller om jag kan göra någon nytta. Bäst att inte sluta mitt day time job, än. Jag kommer koppla på svamphjärnan och suga i mig allt jag hör och ser. Wish me luck!

Forts följer.

butik Vad får det lov att vara?

 

Vinnarskallarnas vår.

Hur är det med tävlingsinstinkten? Testa i vårens kanske intressantaste tävling från Falbygdens som de just nu kör på Facebook. Larvigt enkelt att delta (men hur löser de själva urvalet??) och en klockren vinst; ostprovning med ett proffs. Why not liksom.

Allerum har också något på gång på Fejan. Dela ditt recept, innehållandes deras färdigrivna ost, så har du chansen att få hem en kock. Som lagar mat alltså. Kolla här. Så sitter du på ett vinnande ostrecept är det bara att köra.Skärmavbild 2016-03-16 kl. 10.27.29

Tittut!

Bakom kulisserna på Hansjö mejeri.

Man var på sportlov i Dalarna. Kompisen hade fixat dejt med familjen bakom Hansjö mejeri i Orsa. Lycka!

I ett oansenligt hus längs landsvägen ligger det lilla ysteriet som familjen Boman Daniels äger. Här ystas ost av egen ekologisk mjölk från korna som bor precis runt den vita knuten. De heter så klart saker som Kornros, Lilja och Gulla. (Korna alltså). Mater familias heter Anita och är lugnet själv, en trygg famn man vill somna i. Men inte nu, och inte här. Här ska snokas runt!

Anita öppnar kylrum efter kylrum där mästerverken ligger och vilar till sig. Det är brie, blåmögelost och hårdostar i olika mognadsstadier. Sortimentet består av ett tiotal ostar och alla har namn efter korna, som på sommaren betar alldeles utanför. Fodret till djuren odlas av familjen, så detta är ostproduktion när den är som finast. Tre godbitar som gjorde starkast intryck:

Hansjö Tindra är en mild blåmögel med bara 2 månader på nacken. Mjuk och snäll, en sådan man kan äta mycket av. Ofta.

Hansjö Lina är en sex veckors lagrad brie som verkligen är unik i sitt slag vågar jag påstå. Konsistensen är inte lika krämig som en brie utan snarare åt chèvrehållet i kärnan. Jag vet, det låter inte helt lyckat, men den är SÅ bra. Den friska syran gör den mindre kvalmig än en vanlig fulbrie, så enligt mig är denna fullkomligt klockren, både smakmässigt och i konsistensen. (Jag är ett fan av fastare ost). Har lagt en beställning på ett halvt kilo till som i detta nu är på väg mot Sthlm.

Hansjö Svartros (älskar namnet!) är blåmögeln med den kraftiga smaken. Lagrad ca 6 månader och ”cheddariserad”. Konsistensen är åt cheddarhållet och smaken är stark som en dalmas med midsommarstången på axeln. Möjligen aningens bitter för min smak, men favorit för andra i sportlovsgänget.

Familjen har fullt upp och levererar inte långt utanför Dalarnas gräns, precis som de vill ha det. Det ska vara en poäng med närproducerat tycker Anita, och visst är det så, även om man blir lite tjurig att den inte finns att få tag på innanför tullarna. Å andra sidan gör det ju osten än mer speciell.

Det här var det bästa studiebesöket jag gjort sedan jag praoade på SVT när jag var 14 år. Tack Hansjö mejeri för gästvänligheten och tack för att ni finns!

image4

Mrs Hansjö.

 

image1

Tindra in the making.

 

image3

Lina och Lilja på bräda snidad av den lokala masen Fredrik Moraeus.

 

image2

En naken Lina. Brien innan möglet lagt sig.

 

Rapport från Festivalen.

Jodå, jag kom iväg till Ostfestivalen. Lite febervimsig, men ändå på plats. Tyvärr blev det bara besök på söndagen som är den värsta dagen pga folkmassorna och trötta utställare. Och antalet besökare i år var rekordstort, 6.000 ca, vilket ju är råkul. Men till nästa år hoppas jag på utökat utrymme, det är för många armbågar framför borden vilket gör det svårt att snacka med producenterna. Och det är ju halva grejen. Men folk åt inte bara. Vid seminariet som Kerstin Jürss höll i om hur man gör ost trängdes entusiaster nyfiket runt scenen. Tillverka är helt klart det nya äta.

Det var idel kända ansikten bland producenterna. Min favorit, Birgitta Dahlberg, fanns så klart på plats med sina ljuvliga handgjorda ostpraliner. Jürss mejeri hade traditionsenligt staplat upp sina godingar Granbarksosten, Sörmlands Ädel och Blanka. Utan någon genomtänkt plan sicksackade jag mig mellan halloumi, korianderost, äppelmusttvättad getost och västmanländsk pecorino. Hittade en ny favorit i getosten Julias mormor från Halltorps mejeri. Den fick följa med hem och kommer säkerligen djupdykas i i en post längre fram.

Som vanligt röstades även Årets ost fram, dels av besökarna och dels av en jury bestående av diverse läckergommar från Sverige, Frankrike och England. Folkets röst föll på Svedjans Gårdsost i Västerbotten, medan juryn prisade Stenkällarlagrad Caprin från Orranäs gårdsmejeri, Getmese från Gide get, Västerbottensost och Rävens lilla röda från Räven och osten, som alla fick silvermedaljer. Förvånande nog var ingen värd guld enligt juryn som åt sig igenom 90 (!) svenska ostar.

Intresset för ost, och framför allt svensk ost, är glädjande nog stort. Vi börjar förstå värdet i närproducerat och hantverksmässig ost. Det är fint. Nästa år hoppas jag på mer utrymme, fler producenter och nya upptäckter. Längtar redan.ostplockGött från Sanda Gårdsmejeri.

 

hallen

The more the merrier.

 

praliner Fru Pralin.

 

fjällkor Gänget bakom Fjällko-osten.

Ostfestivalen so far.

Jaha, vad händer på Ostfestivalen då? tänker ni. Det undrar jag också. Har åkt på decenniets influensa, (pga sjuka kollegor som dyker upp på jobbet ändå för att spela hjältar). Värre än man flu. Så här ligger jag, nedbäddad och tittar ut genom gardinbeslöjade fönster, undrar vad trenderna inom svenska ostar är och dagdrömmer om hur Jürss mejeri bjuder flott. Tidigare års festivaler har jag stått i pole position redan på fredagmorgonen, så än så länge är detta en riktig besvikelse. Men imorgon, festivalens sista dag, SKA jag dit, det må bära eller brista. Så håll undan alla immunsvaga, imorgon rullar jag nedför Narvavägen iförd det i Japan så vanliga munskyddet. Jag ska på festival.

2705400895_178114751c_z

En skrattretande fulländad ost.

När fick en ost dig att fnissa senast? Nej, där ser du. Händer nästan aldrig. Men så härom dagen, när jag gick in i ostrummet på Sabis och helt sonika sa ”Ge mig en tryffelpecorino, och det är bums!” skedde det. Ostmästaren Thomas gav mig sin snällaste blick och frågade om jag ville ha ”hard core” eller en mildare variant. Med spelad självsäkerhet bad jag om den mildare, och det visade sig vara ett genidrag. Det blev en liten rund sak från Toscana som bara lagrats i 1 månad. Och den fick mig inte bara att fnissa (på riktigt), jag skrattade rakt ut. LOL, ensam i köket medan bubblet låg på kylning. Herre. Gud.

Ursprungsplanen var att köpa tryffelchips som sällskap till den torra Pongraczen. Men eftersom de var slut fick jag snilleblixten att köpa ett par hekto tryffelpecorino istället. Och den finingen var helt a-ma-zing! Inte lika torr och smulig som en långlagrad pecorino, utan lite mjukare och jämnare i konsistensen, och inte lika salt. Den svarta tryffeln var så klart äkta och gav en mild och fin smak som inte dominerade. Kombon konsistens, syra, sälta, tryffelsmak var med ett torftigt ordval perfekt.

Priset på 599 sköna kronor per kilo var långt ifrån perfekt och kan lätt få fnisset att komma av sig, men det här är utan tvekan något jag trots det kommer köpa igen. Och igen. Absolut en av mina topp 3 ostupplevelser ever, utan överdrift.

tryffelpecorino Heaven is a place on Earth.

En liten hyllning till Bodil.

Min källa till inspiration, språklycka och intellektuella glädje har torrlagts. Bodil Malmsten har gått vidare och jag blir så ledsen att inget nytt kommer att lämna denna mästerliga hjärna. Hon hittade orden och formuleringarna som är så enkla men som ingen annan kom på. Hon fick vara med på ett litet litet hörn här i Say Cheese, men har ett betydligt större utrymme i mitt hjärta.

Bodil

 

Aaaaaand we’re back!

Jorå. Helgen inleds med att posta första inlägget på åååår och dar. Plötsligt händer det.

Kanske var det pressinbjudan till Ostfestivalen som gjorde det. Eller så var det glada tillrop från dudesen på Ostresan. För det kan väl inte ha varit Arlas nya ekologiska ostar..? Oavsett anledning är vi nu igång. Igen. Så. Var börjar vi?

Ostfestivalen. Den tredje i ordningen. Återigen reser ostentusiaster från Sveriges mer glesbefolkade områden till Nordiska museet för att bjussa på sina utsökta hantverk och sprida nyfikenhet om små svenska producenter. 19-21 feb. Som vanligt blir det seminarier, mingel och ost till tusen. Rapport kommer naturligtvis.

Kolla in bloggen Ostresan. Alltid råhärligt med folk som har fattat att ost är grejen.

Arla har inte bara förstått att ost är grejen, utan dessutom ekologisk sådan. Därför lanseras nu två barnvänliga varianter tillverkade av svensk ekologisk mjölk. Vi har Tidan och vi har Hovan. Namnen kommer från de två mejerier som var först i Sverige att tillverka fyrkantiga ostar någon gång på 1940-talet.

”Hova är en grynpipig ost med mild och aromatisk smak och Tidan är rundpipig med mild och frisk smak, perfekta för hela familjen”, hälsar Arla. Eftersom jag är pro-ekologisk så är ju detta goda nyheter, utan att ens ha hunnit smaka. Det får vi helt enkelt återkomma om. (Och med ”vi” menar jag ”jag”).

I övrigt: nytt år, nya tag. Tänkte börja skejta till våren, men det är en helt annan historia.

Favoriter i kylen just nu: Raclette, tryffelpecorino och Kvibille Cheddar. Nu kör vi.cheeseboard Cheeseboard.

 

Allerum lanserar lagom.

Allerum lanserar nu lagomlagrade ostar, ”efterlängtade av de som vill att ost ska smaka mycket – utan att bli för stark och kraftfull”, säger den långt ifrån lagom Carl Jan Granqvist, (aka Calle-Janne). De så med Allerum förknippade långlagrade ostarna får alltså halvmesiga kompisar? Nja, nu ska vi inte slå an en sträng i moll alldeles för hastigt.

Allerum har, med all rätt, gott renommé när det kommer till smakrika, och för den delen långlagrade, ostar. Men det här gänget kortlagrade ostar (6 månader) har också karaktär och är rika på smak, om än något mildare och mer ”balanserade”, som de själva säger. Och så är det ju; ibland är man helt enkelt sugen på en långlagrad Svecia som sticker lite, och ibland vill man ha en god ost med mindre sting.

Så kortfattat kan man säga att det här är ostar för dem som föredrar mindre styrka utan att göra avkall på smaken. Fint initiativ av Allerum.

Skärmavbild 2015-06-08 kl. 16.58.28 När lagom är bäst.

TGI Ostens dag.

Vänner, idag är det Ostens dag, när det är fredag och allt. Och i år ställer Falbygdens ost till med kalas efter att förra årets firande kom av sig pga okänd anledning. Men nu vill alltså själva initiativtagaren till denna fröjdefulla dag bjuda till lite extra. I ett antal butiker över hela landet bjussas det på något kalasigt. Kolla in Falbygdens på FB för närmare details. Hurra för osten! Hur firar vi?

11218768_1116201241728413_1504127562983111827_n Let’s fira!

Castello poppar till det.

Men alltså, Castello är på g! Först lanserar de finost till hamburgaren och nu öppnar de en egen pop-upstore i Moodgallerian i Stockholm. Var ska detta sluta?? Tar de över världen och instiftar lagar om obligatorisk ostsmakning i skolorna, där små osttanter går omkring med brickor med färgglada assietter och delar ut smakbitar till barnen? Och barnen ba ”neeej, osttanten!”.

Hur som helst. I den här fina pop-upbutiken kan man köpa ett urval av deras ostar, (även sorter som inte sålts i Sverige tidigare), provsmaka men framförallt få inspirazione, (ni vet sån där som man har för lite av ibland). Varje vecka kommer de ha ett nytt tema, typ Sött, Frukt & Grönt osv med provsmakningar varje dag. (Gratis hörni!) Här kan du även slinka in, slå dig ned och ta en ostbricka, komponerad av den prisbelönte kocken Roland Persson. Naturligtvis finns allt du behöver för en lyckad ostsession; knivar, brädor och smarriga tillbehör. Man kan plocka ihop passande nöt- och bärblandningar i lösvikt, och köpa drycken därtill. Lovely! Ett litet minus, (om man nu ska vara grinig, vilket jag är eftersom jag inte fick den fina inbjudan till själva öppningen), var att tjejen jag frågade om vad Castello Black var svarade att det är en blåmögelost. Really? ”Men vad är skillnaden mellan den och Castello Blue?” envisades jag. Det visste hon inte. Lite att jobba med på personalfronten kanske.

Hela syftet med pop-upen är att inspirera och få oss att äta mer ost. Och vem gillar inte det? Butiken öppnar idag och kör på fram till 26 juni. Skynda, skynda!

CastelloPop_skylt Cheesy art, just nu i Moodgallerian.

CastelloPop_burk Det står: Rostad kokos och pistage, gott till Aged Gouda.Om någon undrar.

CastelloPop_bricka Elegant ostfika.

Vårens kollektion från Castello.

Snart lanseras vårens nyheter i ostdisken, och jag sitter på front row. Förra året var det Fontana som hakade på burgartrenden och lanserade en rund halloumi lagom till grillsäsongen. Nu är det Arla som överraskar med Castello Burger Cheddar och Castello Burger Blue. Och det tackar vi för; allt som kan göra livet mer ostigt är välkommet.

Cheddarvarianten är en smakrik engelsk cheddar som har lagrats i minst fem månader, minsann. Den blåa är en skivad blåmögel som kan höja smaken på vilken kreation som helst. Båda utlovas smälta likt satäng och dyker upp i butiken närsomhelst. Grillsäsongen drar igång med stil.

Castello.Burger.Blue Castello.Burger.Cheddar

 

 

 

 

 

 

Castello S/S15

 

Nu är den här.

Och så kom den; inspirationen. Inspirationen att inte bara äta ost, utan även att skriva om den. Den dök upp pga av:

1. Jag har köpt ny dator. Skitfin. Känns rålyxigt att skriva nu = bra.

2. Napfer Nuss fanns återigen i min favoritostdisk. Sabis så klart. I Fältan så klart. (Har man dålig koll på denna schweiziska alpost kan man uppdatera sig här).

Så, stärkt av detta är vi nu återigen igång. Och det är vår.