Man lämnar +27 grader och levande människor för att återgå till det normala. Största cravingen rent matmässigt lär bli efter nybakta bourekas med fårost. Den frasiga smördegsdrömmen med det mjuka inre är inte vilken liten pirog som helst, det är en helhetsupplevelse utan motsvarighet. (Eventuellt tar jag i lite här, men det är så det känns när man öppnar dörren till valfritt israeliskt bageri). Bourekas finns normalt med svamp, potatis, spenat eller bulgarisk fårost (den lite saltare typen) och är det perfekta mellanmålet. Den här gången blev det tre olika varianter. Små av filodeg, mellanstora av smördeg med sesamfrön och runda av okänd degtyp. Alla med fårosten i. En hel påse smugglades igenom säkerhetskontrollen. Doften när jag öppnade den hemma i hallen sammanfattar hela resan. Toda raba!
Mellanöstern levererar.
Jag hade precis börjat tappa hoppet om att hitta lite anständig ost i det här landet, (Israel), när himlen öppnade sig (bokstavligen, eftersom det spöregnade och jag då sökte skydd i ett köpcentrum) och ett bord dignande av gårdsproducerad ost uppenbarade sig. Inne i det ogenuina plastpalatset.
Det visade sig vara en liten producent från södra Israel, Ofaimme, som lockade mig till sig med väldoftande ekologiska getostar. Färska, lagrade, runda, mjuka i alla former och smaker. Jag fastnade för en hård och mellanlagrad och en mjuk.
Den lilla runda mjuka påminner om sin franska kompis, chèvre, men med något mindre syra och inte lika torr. Riktigt bra.
Den hårda, (som egentligen är halvhård/-mjuk), känns så genuin och hantverksmässig att det knappt spelar någon roll hur den smakar. Bara att få hålla i den och känna strukturen av lagrad ost från mjölk av glada getter gör mig lycklig. Men smaken levererar. Milt getig och lite nötig är precis det som får mig att le. Äntligen lever området upp till ryktet om ”ostens vagga”. Halleluja!
Ostkonst.
Bästa strandlunchen.
Ostens vagga.
Mellanöstern anses vara platsen där allt började, för oss människor så väl som för osten. Och runt år 0, (typ när baby Jesus föddes, om man nu har den övertygelsen), fanns det en dal i Jerusalem som kallades Ostmakarnas dal. (Alltså ostmakarna som i ostmakare, inte som i ett gift par). I takt med tiden har dock osteriet flyttat sitt epicentrum upp till Europa, det blev helt enkelt för varmt i Mellanöstern för att lägga krut på utvecklingen av gourmetostar. However. På senare år, (vi pratar 2000-tal), har intresset pånyttfötts och ett antal gårdar har börjat tillverka kvalitetsost, främst av get pga tillgång.
Med det i ryggen är det med stor nyfikenhet jag nu lämnar den iskalla hösten och reser till det förlovade landet. Ost ska upptäckas, provas och med all sannolikhet förälskas i. Och du, hänger med.
Shalom chamud!
En mozzarellakantad dröm.
I år infaller julafton redan idag! Hittade nämligen precis det som förmodligen är världens bästa tjänst: Mozzarellaexpressen. Vi pratar hemkörning av äkta italiensk mozzarella, burrata och lite annat smått och gott. En signore Roberto har insett att vårt behov av riktig italiensk ost är i princip omättligt och erbjuder en bit av himlen direkt hem till dörren. Galet!
Då och då anländer nygjorda ostar direkt från italienska byar, så det gäller att pricka in sin beställning för att bli en av de lyckliga. Just do it.
En burrata att bara krypa in och gå i ide i.
Österqvist motar dysterkvistar i grind.
Det är likadant varje höst. När man inte trodde det kunde bli gråare slår hösten till med en Xtra Dark Grey och regnet strilar på ett overkligt deppigt sätt. Men nu finns ett litet litet ljus i mörkret. I alla fall för den som bor i Vasastan i Sthlm. Österqvist, från Hötorgshallen, har nämligen öppnat butik i hörnet Odengatan/Hälsingegatan, fullproppad med ost och andra godsaker. Här ligger ostarna uppradade som i en beauty contest och blicken vandrar ivrigt, granskande, för att hitta en oupptäckt vinnare.
Förutom det ”vanliga” sortimentet av mjuka och hårda, mögliga och lagrade, är Bergkäse deras specialare. Sällan hittar man schweizisk alpost med så bra mjölk, säger killen bakom disken och avslöjar sin förtjusande nördighet. Och ja, den 10 månaders Bergkäsen är en angenäm paus från det krampaktiga taget hösten tagit om mig. Österqvist är som en brasa för en höstfrusen själ.
Fet fest på Fetaostens dag.
Hold your horses! Här knallar man gatan fram och blir upplyst av Coop att det är Fetaostens dag idag 15 oktober. Detta kan vi inte låta passera utan pompa och ståt. Enligt egna efterforskningar verkar Fontana vara inblandad i denna högtidsdag, och det är ju rimligt.
Fetaosten är sedan (just 15 oktober) 2007 ursprungsskyddad, det innebär att ost bara får heta Feta om den är tillverkad i Grekland enligt det traditionella receptet av får- och getmjölk. Ingen ko får alltså vara inblandad, det är då man får Salladsost, något som absolut inte får förväxlas med Fetan.
Denna underskattade ost är enligt mig oumbärlig. Därför föreslår jag att hylla underverket lite extra idag. Till exempel med färska rödbetor med gratinerad Feta. Eller Fetapiroger. Eller att man bara smular osten över sin spaghetti bolognese. Eller gör något så crazy som en efterrätt. Hurra!
Fira med feta tårtan.
Ost på marmor och mango.
Save the date – Ostfestivalen 13-15 februari.
När Nordiska museet arrangerade Ostfestivalen i februari blev det en välbesökt utställning med svenska osttillverkare och tillhörande entourage. Vissa åt sig igenom den två dagar långa ostbonanzan och hittade guldkorn av sällan skådat slag.
Inför nästa år har festivalen utökats med en dag, halleluja! 13-15 februari kommer ostdoften återigen ligga tung över Djurgården och långväga entusiaster trampa upp små stigar till Nordiska museet. Boka in datumet. Nedräkningen börjar…NU.
Nominera Say Cheese, please.
Årets Matbloggspris ska snart delas ut. I kategorin Folkets val kan du, ja just du, här och nu vara med och nominera en blogg som kvalificeras till en final. Typ en blogg som skriver lite otvunget och opretentiöst om ost… Nominera HÄR, pretty please with sugar on top.
Norskt blindtest.
Fick en lovely ost. Hjärtformad, med en ko med ögonlapp på. Hur fint?! Osten är norsk, ekologisk och smaksatt med de högst intressanta kryddorna nejlika och kummin.
Den blinde ku är ett litet norskt ysteri som startades av en Inger Rosenfeld. Namnet på sitt ysteri kom hon på efter att i 50-årspresent ha fått en…blind ko. (Sjukt uppenbar regifting). I sortimentet finns idag ett gäng olika varianter. Just nu koncentrerar vi oss på Nøkkelost.
Det lilla hjärtat för tankarna till Edamer, eller BabyBel för den delen. En färgglad vaxad yta och ett välkomnande gyllengult inre. Den här är dock handgjord av väl utvalda råvaror, så inga tillsatser så långt smaklökarna når. Doften är minst sagt diskret. Eventuellt förnimmer man kummin. Nejlikan gör att den får en lite ovanlig och fruktig smak, vilket är trevligt. Annars lämnar den här osten inga bestående avtryck, den är ingen smakmässig jättesensation. Men mitt norska hjärta är absolut en angenäm bekantskap. Och sådana gillar vi ju.
Kim Jong-un och jag.
Mycket knasigheter (minst sagt!) hittar han på den där nordkoreanska diktatorn. Nu går ryktet att killen är ostälskare. Och att han njutit lite vääl mycket och blivit sjuk på kuppen. Nu blir man ju nyfiken på exakt hur crazy hans ostbegär varit. Specialchartrat ett plan från Paris med kolsyreispackade mögelostar? Skickat en limousin till en italiensk by för lite Parmesan? Låtit en slav springa över berg och dalar till schweiziska Alperna för att transportera något lokalproducerat på en sammetskudde? Fantasin skenar.
Alex och Sigge om ost.
Dags att rösta!
Supervalåret 2014 är proppat av viktiga val och ställningstaganden. Och dagens val sätter inte punkt för det. Lagom till valvakan lanseras nämligen tre nya ostsnacks från OLW under kampanjen Ostresan, där en av dem slutligen ska stå som segrare och få en plats i deras ordinarie sortiment.
United Cheez är amerikanen med smak av pepper cheese. Vive le Cheez har fått smak av ”franska dessertostar”, (oklar smak) och den sista kandidaten, La dolce Cheez bryter på italienska och har ”vällagrad italiensk ost” i sitt valmanifest. Påsarna är färgglatt insmickrande och lovar en ostresa för smaklökarna. Frågan är om de lovar mer än de kan hålla?
United Cheez är frasiga ringar med den karaktäristiska OLW-ostsmaken, och den gillar vi ju. Här är de upphottade med Pepper Cheese vilket ger en trevlig ton av svartpeppar, varken mer eller mindre. Jag tycker det borde vara lag på att ta i när det ska kryddas, både när det gäller det ostiga och det peppriga, för då hade de här säkrat en röst. Men tyvärr, det blir för mesigt.
Vive le Cheez är den franska typen. Även här får vi ringar och även här är igenkänningen hög när det gäller OLWs smak på ringar/bågar/skruvar/whaevve. Spontant känns det orimligt att klumpa ihop ett helt lands dessertostar till en ”smak”. Får vi Roquefort? Brie de Meaux? Eller en hint av chèvre? Det visar sig (förstås) att vi får varken eller. MEN, i det här fallet hävdar jag att det inte är viktigt, för de här franska ringarna är riktigt ostiga och bjuder på en näst intill ostoppbar tillfredsställelse. Den här kandidaten tar sig lätt vidare till slutdebatt.
La dolce Cheez (cheesy namn) lovar att bjuda på en ostresa till Italien med sin vällagrade italienska ost. Visst är den en värdig opponent till de övriga, men en ostresa till Medelhavet?! Nää, smakmässigt kommer man inte längre än till Ljungby. Visserligen är det ju som med all politik/reklam, man får inte ta det så ordagrant, men i det här fallet lovar förpackningen så mycket mer än man levererar. Det blir inte la dolce vita för den här italienaren.
Jag tror därmed att jag har gjort mitt val: Vive le Cheez blir med sin tydligt ostiga karaktär en klar vinnare av min röst. Den är nog till och med det bästa OLW gjort på länge.
Nu är det din tur att ta ditt ansvar. Rösta på OLWs Facebooksida och var med och påverka snackshyllans framtid.















