Svensk lyxost nu i Sverige.

Utländska topprestauranger har länge kunnat servera svenskproducerade unika finostar, som inte ens har funnits tillgängliga i Sverige. Men nu är längtan för stor även här hemma efter riktigt högkvalitativ svensk ost. I samband med Bocus d’Or förra veckan lanserades därför osten Borgholm, (med det fullständiga namnet Unika by Castello Borgholm), av Arla.

Osten är gjord på sommarmjölk (som är fetare) från två utvalda öländska gårdar och lagras i Borgholms slottsruin där miljön tydligen är optimal för detta ändamål. Ruinens kalkväggar ger en karaktäristisk smak; en sötma som påminner om parmesan, enligt Arla själva. Vill man njuta av den öländska rariteten får man boka bord på Mattias Dahlgren, Oaxen, F12, Metropol Palais eller Långbro Wärdshus, där den nu finns på menyn. Känns ändå lite otippat att det är en Arla-ost som tagit sig in på finkrogarna, men Mr Dahlgren verkar sjukt nöjd över valet av Borgholm enligt säkra källor (honom själv), så vi säger väl bara hurra och äntligen!

Bild Öländsk mjölk i lyxförpackning.

Alla som gillar ost räcker upp ett ben!

Om du är kräsmagad kan du sluta läsa här. Annars är det bara full fart framåt.

Det är dags att prata KVALSTER. Ja, jag menar de där små läbbiga djuren med kloliknande ben, de som lever i damm och varma sängar. Och, listen to this: på ost! Men hiva inte dina ostrester från kylen än, kvalster dyker inte upp hipp som happ på en hederlig Präst bara så där. I ostfallet är det odlade kvalster (fast ändå the real deal!) som tillsätts avsiktligt i vissa sorter, tex Mimolette och Altenburger, för att skruva upp smaken. De små odjuren, sk ”ostor”, trivs som…kvalstret på osten och gosar in sig ordentlig på ytan så att Mimoletten får sin karaktäristiska smak. De är naturligtvis ofarliga att äta, men hur fräscht? Visserligen låter ju inte mögel heller så härligt att äta, och det slinker ju ned, så det kanske inte är så dramatiskt med k-v-a-l-s-t-e-r som det låter. Jag har i alla fall inte testat någon av de aktuella ostarna, och är ärligt talat inte så sugen heller. Mesigt kanske, men sån är jag.

Bild Hej.

 

Just another potatischips.

Det poppar upp nya ostchips titt som tätt. Nu är det Estrella igen som vridit och vänt på smakkombinationerna och landat på en Sourcream & Cheese. Inte jättespännande, men storsäljaren Sourcream och så lite ost på det can’t go wrong liksom. Eller?

Efter ett bestämt Estrellaryck hittar man finräfflade chips. Den syrliga gräddfilssmaken är tydlig. Och sedan, en touch av ost…kanske kommer snart…nu måste ostsmaken träda in…hallåå…osten? Ett par chips till kanske… Nähä? Om man förväntar sig en smakkompis av ostkaraktär här, (vilket man gör eftersom det utlovas i namnet), blir man lite lätt besviken. Inte ens en antydan till ostpulver tränger igenom det sourcreamiga. Ännu ett gammalt vanligt chips med den gamla vanliga gräddfilssyran alltså. Nä, vill man ha ostsmakande chips som sällskap till favoritserien får man vända sig någon annanstans. Typ hit.

Bild Chips i String.

 

Special price på Halloumi.

Ett annat passa-på-erbjudande just nu hittar du på Coop den här veckan: 2 st Zeta Halloumi för 35 kr. Det är typ halva priset. Köp! Håller sig länge i kylen och är perfekt på grillen.

(Detta är inte sponsrat av varken Zeta eller Coop utan bara ett tips från mig till dig. Hej.)

grilled carrot and halloumi

Halloumi ska vara grillad, grekisk och billig.

 

 

Triss i ost på Flippin.

Sedan Flippin Burgers serverade sin första hamburgare har kön ringlat löjligt lång utanför på gatan. Efter ett par framgångsrika år på Kungsholmen har nu jointen flyttat till hörnet Observatoriegatan Upplandsgatan i Vasastan och stället är inte direkt mindre populärt. Men ska du någon gång ställa dig i den där kön ska du göra det nu. Månadens burgare Cheezus är nämligen ett litet mästerverk med trippel ost. Den består av 150 g mald och närproducerad högrev, cheddar, pepperjackost och ”swisscheese”, inget mer. Och ja, den ÄR kö-worthy och så god som den låter. 115 kr och juicy.

Bild Cheezus en sån kö-worthy burgare.

 

En kraftfull hälsning från 2009.

Thomas på Sabis är en av mina favoritostpolare. Han kan fasiken allt om ost. Nu har killen presenterat en 62-månaders Parmesan för mig och då öppnar man ju stora famnen (munnen). Det är alltså en drygt 5 (!) år lagrad ost. Älskar den redan.

Så. Vad har vi med att göra här? Färgen är mörkare, doften kraftigare, konsistensen torrare och saltkristallerna större. Börjar bra. Det känns nästan lite högtidligt att sätta tänderna i den. Smaken är intensivare än en standardlagrad Parmigiano; djupare och mer karaktäristisk. Det här är Parmesan upphöjt till 10. (Prismässigt håller den sig dock på normalnivå). Den är superfin att riva på pastan eller i risotton, men att äta den ren blir för mycket. The more the merrier gäller inte här, för mig alltså. I parmesansammanhang är 18 månader det optimala enligt mina smaklökar. Men det var en fin encounter.

Bild Starka avtryck.

 

Smaken är inte som baken.

Det var en gång ett land långt uppe i norr; vi kan kalla det Sverige. Där fanns så många olika ostar att invånarna blev alldeles förvirrade och rådvilla vid mejerihyllan. (Idag tillverkas ca 100.000 ton ost i Sverige). Med glasartad blick kunde man hitta vanliga människor som bara skulle kompletteringshandla frukostost. ”Hjälp, här behövs en vägvisare! Något som kan guida mig rätt i hårdostdjungeln!” var det någon som skrek i förtvivlan. Genast tillsattes en grupp smakexperter, för så kunde man ju inte ha det. Experternas uppgift var att ta fram en smakmässig referensram och märkning så att folket lättare kunde välja och vraka bland de svenska påläggsfavoriterna. Och så föddes Smakmärkningen.

Märket får bara användas på hårdostar tillverkade i Sverige av svensk mjölk. Smakstyrkan varierar mellan 2 och 11 utifrån den av experterna satta referensen. Och med smakstyrka menar man ”den sammanlagda upplevelsen av ostens smakstyrka” med hänsyn till sådant som sälta, nötighet, knastrighet, sötma och så vidare. En Arla Herrgård, exempelvis, är en 3:a och Allerum långlagrad Svecia har en 9:a på smakskalan. Huruvida denna smakmärkning blev någons boj i bukten förtäljer inte historien. Och så vitt jag vet kan man fortfarande se en och annan konsument med glasartad blick vid hårdostarna.

Bild

Inte en bak.